Favoritblogg!

Har just läst flera inlägg i min dotters blogg. Jisses att blogga som hon, kommer jag aldrig att kunna göra. Hon lägger ner ganska så mkt tid på sitt bloggande. Fasiken blir mer o mer inponerad av hennes sätt att skriva. Helt otroligt! Att med ord kunna beskriva känslor så bra är få förunnat att kunna göra. Då hon skriver om olika känslor så kan man med lätthet känna in och veta exakt hur hon menar. Det kan kanske bero på att hon så länge jag kan minnas alltid skrivit, förr var det i dagbok. Hoppas hon har alla dem kvar, måste ju vara roligt att så småningom läsa dem. jag minns att jag själv också skrev dagböcker, men slutade med det den dagen jag upptäckte att min bror tjuvläste. Hur som helt så är det inget jag sparat, förmodligen vart jag väl så arg att jag kastade alla. Minns inte riktigt. Jag tror att det är väldigt bra att både skriva och läsa mycket, jag har genom åren alltid läst relativt mycket. Då barnen var små fanns inte riktigt tiden, jag prioriterade då att sova istället. Förmodligen något som de flesta småbarnsföräldrar gör. Men nu har jag all tid i världen att läsa, och jag gör det ofta och gärna. Den sista tiden har detdock varit mestadels varit faktaböcker. Grupp psykologi, har jag studerat en del. Allt för att finna vad i vår grupp på jobbet som inte fungerar. Med tanke på at jag inte är någon psykolog, så kan jag ju så´klart inte börja riva i det själv. Men då vi via jobbet kommer att få möjligheten att ha samtal med en kvinna som är expert på området, kommer jag så´klart belysa mina teorier.
Då jag tittade på nattavlan i går, såg jag ett öppet brev som min chef skrivit till nattpersonalen. Jag blev riktigt glad och kände att hon har förstått. Brevet var mycket fint och välformulerat, hon underströk åter vikten av att vara rädda om varandra och ha förståelse och visa varandra respekt. Jag tycker att min chef har växt som både människa och i sin roll som ledare. Det känns riktigt skönt att se! Sen är hon precis som vi andra, ingen felfri människa. Men det jag ser är en person som verkar vilja se sina mindre bra egenskaper, och sedan ha viljan att förändra de till något bra. Då har man kommit mycket långt i sin egen personliga utveckling. För den enda person man kan förändra är trots allt sig själv.