arbetsintervju

Jag tog mig i kragen i går och ringde till killen som söker en personlig assistent. Han var jättetrevlig, och vi kom överens om att vi skall ses på fredag över en kopp kaffe så han får möjlighet att se vem jag är. Det är ett graviditetsvikariat så det varar inte för evigt. Om jag förstod det hela rätt så jobbar man ganska så intensivt för att sedan bli ledig några dagar. Jag tror att jag gör rätt som försöker göra nåt annat. Ser riktigt framemot mötet på fredag.

Idag skall jag ringa till min barndomsvän Helene, hon ringde mig på mobilen härom dagen och berättade att hon och hennes kille gifter sig i Maj. Hon var på jobbet då hon ringde och vi var tvungna att bryta upp samtalet innan vi var klara. Vi växte upp tillsammans, hon bodde i stort sett hemma hos mig fram till hon var tolv och jag tretton år. Hennes tillvaro förändrades då helt en natt då hennes mamma dog i en trafikolycka. Vi kom sedan att bo en bit ifrån varandra, men vi har hela livet haft kontakt. Vissa människor kan man vara ifrån i flera månader men då man väl möts så känns det som om tiden stått stilla och att det inte alls var länge sedan man såg. det är nog det som är äkta vänskap. Sådan vänskp som håller livet ut. Hon bor numera i Stockholm och jobbar faktist som personlig assistent. Jag ska ringa henne om en stund:)

Kom att tänka på min svägerska, dvs. min makes syster. Hon tjejen som jag gjort så mycket roligt tillsammans med. Hon träffade en ny man. Man? Nja en äldre herre skulle jag vilja säga, och det är väl helt ok, hon verkar ju vara sååå kär i han. För mig känns det mera som om hon vigt sitt liv åt satan. En riktig idiot på två ben. Att han inte är snäll mot hennes barn borde ju fått upp hennes ögon kan man tycka, men icke. Dem är ju iofs. vuxna, och lever sina egna liv. Men går inte barnen före allt, hur gamla de än är. Skulle någon oavsett vem, kröka ett hårstrå på mina barn, skulle jag bli mer än sinnessjuk. Där skulle ju kärleken till den personen direkt dö ut, men det är jag det! Ingen i släkten gillar honom, han är dum och dryg och tar en jävla plats. En besserwisser på hög nivå. Mig får hon inte ha någon kontakt med. Men det verkar hon inte få ha med någon. Jag undrar hur hon mår, vet hon aldrig skulle säga något till någon om det. Finns nog en rädsla att få svaret: vad va det jag sa! När han är onykter är han ju totalt vriden mot allt och alla. Men hur är han mot henne? Jag har en stark känsla av att han är rejält dum mot henne. Psykiskt har han redan fått henne på mattan, så praktiskt. Min magkänsla säger mig också att han slår henne fysiskt. Jag önskar att hon en dag vaknar upp och ser vad som sker i hennes liv. Den dagen finns jag där, och det vet hon, innerst inne.