Nvaken, yrvaken!

God morgon!
Idag Tisdag har jag inteså mycket på schemat, det har jag iofs inte haft den senaste tiden. Förstår inte att man kan vara så trött av att inte gör någonting. Jag som tidigare varit mkt aktiv känner knappt igen mig själv. Tror personligen att det beror på att jag arbetar natt.
Jag fick i allafall iväg min ansökan om utbildningen på distans en ledarskapsutbildning, som jag mer än gärna vill gå.

I går fick jag hem boken jag beställt " Det skall bli ett sant nöje att döda dig" av Magdalena Graaf. Har börjat läsa i den och tycker att den verkar bra, även om ämnet i sig är tungt. Tungt men får inte glömmas bort, då vi alla vet att det förekommer i alla samhällsklasser i vårt samhälle.

Skall nu ringa min arbetskamrat och höra med henne ifall hon hört något om kursen vi skall hålla, datum borde bokas upp nu tycker jag!

Buggkurs!

På söndagen vaknade jag vid två-tiden, drack lite kaffe och ansträngde mig för att vakna till. Klockan fem skulle jag bege mig till buggkursen. Denna gången gick jag ensam då min granne inte kände sig riktigt kry och valt att stanna hemma. Detta innebar att jag dansade hela kvällen. Faktist riktigt roligt, tror att jag lärde mig en hel del. Hopplöst detta egentligen, tänk så mycket enklare det vore om ens egen partner hade samma intresse. det är ju så otroligt kul att bugga! Ska det vara så svårt för min egen gubbe att förstå det...tydligen!
Nu är det måndag, får se vad dnena dagen ger. Har inga direkta planer!

Lördag natten

Oj, redan måndag! Helgen bara försvann, mycket för att lördagskvällen avslutades med ett samtal från jobbet - Hej, vad gör du? är du nykter*S* Joo då nykter var jag så´klart, och en kvart senare befann jag mig på jobbet. Jag hade blivit inringd av ulla, tjejen jag tidigare arbetat med i 21 år. Natten blev en av de tuffaste nätter jag gjort någonsin. Två dödsfall under natten, det är inte så lätt att gå hem och sova sedan.
De anhöriga som satt och höll handen hos sina kära, barn som trots att de visste att döden nu skulle komma som en befrielse inte var redo. Är man någonsin beredd? Sorgen har ingen ålder.

Kvällen

Som jag sa tidigare så vaknade jag av telefonen på em...det var min lilla dotter som ringde. Hon ville påminna mig om att jag lovat att hjälpa henne med att klippa håret och färga det. Vi bestämde att jag skulle fixa det hela hemma hos henne. Väl där så satte vi i gång med klippningen direkt, hon hade fårr för sig att hon ville ha lugg. En utmaning vill jag lova, jag är ju liksom inte utbildad frisör utan enbart självlärd. Efter det la vi i färgen. Sen förflyttade vi oss ner, och tittade på Let´s dance som startade. Jag blir såå otroligt imponerad på dessa otroligt duktiga dansare. Fasiken vad kul för de som får chansen att vara med där. Då programmet var slut så gick vi tillsammans ut, hon skulle möta några vänner och jag skulle hem och lägga mig på soffan och glo på tv. Själklart somnade jag mitt i en bra film. Vaknade av två sprudlande glada unga gossar som kom hem från krogen. Sonen hade en kompis med hem *S* dem hade hur som haft hur kul som helst kunde man höra. Med ett leende somnade jag om, men denna gången i min egen sköna säng.

Proffisionell eller bara medmänniska?

Vaknade av telefonen sent på em...hade jobbat natten. Vissa nätter är riktigt tunga, men som tur var hade min chef tagit till sig mina önskemål och satt in extrapersonal. Vilket i detta fallet var en otrolig tur. En liten kvinna med sorgliga ögon och ett enormt behov av kontakt, var det som jag mötte efter att jag skickat hem kvällspersonalen. Hon, kvinnan hade suttit vid sidan av sin far sedan i måndags då han låg i sin säng och drog sina sista andetag. Man kunde tydligt se att hon var sliten av både situationen och av att inte ha sovit ordentligt. Jag presenterade mig, och småpratade en stund, då fylldes hennes ögon med tårar hon kramade om mig och sa att hon kände ett sånt enormt stöd och han hon var förvånad över denna enorma empati som personalen har runt de anhöriga. Jag berättade då att vi denna natten var två personal enbart för att vi skulle kunna ge henne all den tid hon önskar. Jag känner att natten blev en bra natt och att jag hade den tid jag kände att jag ville ge till denna anhöriga. Innan jag gick hem gick jag in till henne och kramade om henne, hon tittade på mig och log, inga ord men hennes ansikte sa mig allt det jag behövde veta. I svåra stunder behövs inga ord, det räcker med att deltaga och bara finnas där i hjärta och sinne.

Kryssning!

I går ringde en av de väninnor som jag brukar åka kryssning med, vi är fyra tjejer som brukar åka två gånger om året, höst och vår. Så nu skall vårens kryssning planeras in. Vi bestämde att denna gången skall vi inte åka en helg, de sista gångerna har det varit ganska så tråkigt just på helgerna. Mycket fylla osv....nu åker vi en torsdag så får vi se om det blir roligare. Vi diskuterade med vilken båt vi skulle åka, vi har ju de senaste gångerna alltid åkt med Birka, men jag tycker att vi kan åka med Cinderella då jag tror att det kan vara kul att se nåt annat. Dessutom kollade jag priserna, och det är dessutom billigare att åka Viking. Såååå mitt jobb nu är att få de övriga tre att se fördelen med att prova något nytt:) Vi får se vad det blir!

Dagen i dag!

Idag skall jag till jobbet för att medverka på setionsmöte, åker tillsammans med U min kära arbetskamrat. Vad mötet handlar om har jag ingen aning om, tycker bara det e bra att man träffar personalen som jobbar på dagen. Tänkte att jag skulle hinna dammsuga innan och få lite ordning här hemma.

Min brorsdotter är gravid, har redan gått över tiden någon vecka. Nu väntar man ju på det där samtalet att allt är klart och att det har gått bra. När man tänker tillbaka på hur det var den sista tiden då man var gravid så minns man ju att man var ganska trött och bara ville ha det gjort. Men oj, den första tiden efter är det mysigaste som finns. Hur jobbigt som helst, men bara sååååå mysigt.