Pirr i magen!

Viket härligt möte! Otroligt att det äntligen kommer att bli av kan man säga, jag pratar då så´klart om kursen vi ska hålla. Eller lunchseminarium som chefen vill kalla det. Fint av henne att verkligen bjuda till, vår utbildning kommer nämligen att starta upp med att vi alla äter lunch tillsammans då på kommunens bekostnad. Detta trodde jag nog aldrig, men alla som fått se arbetet vi gjort, har sett det vi verkligen vill förmedla vilket är otroligt kul. Jag känner nu att jag redan fått massor med ny energi i kroppen igen..och det tackar jag för! Hur som helst så kommer vår kurs att starta upp i mitten av Mars och hållas i 24 veckor framöver. Det vill säga att det är två grupper som får 12 v vardera. De två grupperna kommer att gå varannan vecka och kommer endast att hinna med att gå hälften innan det blir sommaruppehåll. Min första reaktion på det var NEJ,,,, men efter att ha tänkt efter så tror jag att ett uppehåll kanske trots allt är mer till en fördel. Att utvecklas som människa tar tid, det ska ta tid och man måste få chans till att reflektera, det får de då automatiskt, hela sommaren. Jag har nu det där mysiga pirret i magen, samma pirr som jag hade i somras då jag satt på nätterna och skrev det kompendium som vi nu skall ha som arbetsunderlag på kursen. Inte utan att man känner sig lite modig som tagit detta enorma steg, från idé till verklighet.

Dåvar det snart dags!

Äntligen säger jag då!
Jag tog modet till mig att ringa upp den berörda chefen i går. Jag behövde inte vara så tydlig som jag som jag föberett mig på att vara. Anledningen till samtalet var att boka in ett möte med henne, ett möte vi skulle haft för länge sedan känns det som. Redan i Augusti fick hon en presentation på ett arbete jag och en väninna gjort. Detta arbete presenterades sedan för en arbetsgrupp som tyckte att vår idé att använda arbetsmaterialet till en utbildning var intressant. Helt otroligt kan man tycka att vi inte kommit längre än så här. Men som det ser ut nu, så kommer utbildningen att dra i gång den första Mars. Spännande spännande, för det är ju till att kliva ut ur trygghetzonen och försöka göra det bästa man kan av det hela. Jag tror iofs att vi kommer att göra det riktigt riktigt bra, känns som om personlig utveckling är något som saknas på vår arbetsplats. Ska nu hoppa in i duschen och göra mig i ordning:)